Skogar och parker – Begränsning

Skogarna binder kol i trädbestånden och marken

I de gamla skogarna, som vanligtvis används för rekreation och friluftsliv, finns det ett mycket stort och långvarigt kolförråd bundet i marken och i växtmaterial. I skötseln av skogarna är det också viktigt att ta hand om dessa kolförråd genom att se till att avverkningen är så begränsad som möjligt och att låta döda träd ligga kvar i skogen. Samtidigt finns det dock anledning att följa upp gallringsbehovet i skogarna, så att trädens tillväxt inte försvagas på grund av för stor skuggighet. Man bör även kontrollera den eventuella risken för insektsskador i skogarna på grund av fallna träd.

Man bör undvika att ändra användningsområde för gamla skogar. Cirka 10 kg kol per kvadratmeter är bundet till träden och deras rötter. Avverkning av skog i ett område på en hektar vid exempelvis ett bostadsområde eller en åker minskar kolförrådet med 100 ton, vilket motsvarar cirka 370 ton koldioxidutsläpp. Det motsvarar i sin tur koldioxidutsläppen från cirka trettio finländare under ett år.

Användning av skogarna i rekreationssyfte minskar indirekt utsläppen

Skogar och parker kan även indirekt minska utsläppen av växthusgaser genom att fungera som rekreationsområden där kommuninvånarna tillbringar sin fritid istället för att ägna sig åt fritidsaktiviteter som förbrukar energi, såsom inomhusidrott eller användning av elektroniska medier. Genom att lyssna på kommuninvånarnas behov och önskemål kan man planera områden som lockar dem.

Vägar för lätt trafik i skogar och parker som är i gott skick, säkra och naturligt sammanlänkade med det övriga gatu- och gångbanenätet främjar också gång, löpning och cykling. Bär och svamp i skogarna liksom grönsaker och frukt i odlingsland är närproducerad grön mat som kan minska utsläppen orsakade av kommuninvånarnas kostval.

Källor [1], [2], [3]