Markanvändning – Begränsning
Den fortsatta decentraliseringen av samhällsstrukturen är ett problem i Finland med tanke på begränsningen av klimatförändringarna.
Decentraliseringen av samhällsstrukturen problemet
Samhällsstrukturen påverkar på ett avgörande sätt uppvärmningen av byggnader och utsläpp av växthusgaser orsakade av trafiken[1]. Nuförtiden sker det flest resor mellan hemmet och fritidsmål samt mellan hemmet och mål för inköp och utförande av ärenden. Exempelvis koncentrationen av handeln till stora enheter utanför centrum gör att det krävs långa resor med privatbil. Resorna mellan hemmet och arbetsplatsen är den tredje mest betydande typen av resor.
Placering av bostäder i perifera områden i områden med mycket arbetsplatser och i synnerhet i glesbygden leder till ökade utsläpp av växthusgaser orsakade av ökad trafik, uppvärmning av byggnader och nätverk för tekniskt underhåll. Enligt beräkningar förbrukar boende i glesbygd 60 procent mer energi än boende i tätorter[2].
Byggandet bör ske i närheten av de befintliga trafiknätverken och nätverken för tekniskt underhåll så att avstånden till arbetsplatser och service är så korta som möjligt. För att skapa en sammanhängande och tät samhällsstruktur måste man ha beredskap att på ett effektivt sätt använda metoder för styrning av byggandet som är tillåtna enligt den nuvarande lagstiftningen och som främjar detta.
Det behövs en plan på strategisk nivå som går att sammanjämka
Markpolitiken och samhällsplaneringen bör bygga på en planering som kan sammanjämkas på strategisk nivå, där byggnadsmodellerna för markanvändningen och trafiksystemen skapar en fungerande och energieffektiv samhällsstruktur. Samtidigt som man planerar placeringen av verksamheterna i nya områden (handel, fritid, arbete) bör man planera kollektivtrafiken och ett trafiknät som bygger på lätt trafik.
Dessutom bör man gemensamt gå igenom alla metoder för att avsevärt minska glesbebyggelsens andel i de växande stadsregionerna.